Höga krav på oss själva
Varför är det så? Alla har vi ganska höga krav på oss själva. Många gånger lite för höga. Och ibland tom så höga krav att vi inte kan uppnå dom.
Men varför? Dom kraven jag har på mig själv skulle jag aldrig ställa på någon annan. Inte ens i närheten. Törs påstå att jag kraven jag ställer på min barn är knappt hälften så stora. Och när dom gör fel, så uppmuntrar jag dom och säger att det är ingen fara. Världen går inte under.
Varför kan jag då inte göra det med mig själv?
Och det är just exakt detta som jag ska jobba med i veckans modul. Jobba på att vara med realistisk med mig själv. Försöka uppmuntra mig själv (låter lättare än vad det är). För det absolut värsta kritikern vi har är faktiskt oss själva. Mitt fall: jag.
Hur ska jag då bära mig åt för att bryta mönstret. Hmmm... det är det som jag ska komma underfund med nu. Och det är inte så lätt. För det är många negativa tanker som ska brytas. Har en negativ tanke tagit fäste, så är det lätt att den liksom bara skenar iväg med oss. Det är inte lätt att få stopp på, och den grenar gärna ut sig också. Så en tanke blir fler.
För mig personligen innebär detta att jag blir mer eller mindre handlingsförlamad. Varför påbörja något som jag inte kommer att avsluta? Jag klarar inte av det. Jag kan inte. Andra kommer bara hacka på mig. Andra kommer att skratta och tycka jag är knäpp. Jag är sämst.
Verkar det löjligt? Möjligt att det gör. Men det är så det funkar. Tror att det funkar så för väldigt många.
Och det här mönstret måste jag bryta. Intala mig själv att det måste inte bli klart här och nu. Vissa saker går faktiskt att dela upp i mindre steg, för att det ska bli färdigt. Men en viktig nyckel i det här. Vilket jag inte har tänkt på. Är att byta ut ordet MÅSTE. Det finns inget MÅSTEN. Ordet MÅSTE går att bytas ut. Att jag inte tänkt på det tidigare. Det är så banalt och enkelt!
"Det vore toppen om jag hann med att..."
"Fördelen om jag gör det här..."
"När detta är klart så kan jag faktiskt..."
"Fördelen om jag är lite snabb med detta..."
"Jag har faktiskt fått beröm för...."
Försår ni hur jag tänker? Och visst är det enkelt?! Lite för enkelt! MEN det svåra är att faktiskt ställa om hjärnan, att faktiskt börja tänka på det här sättet. Och det, mina kära vänner, är det svåraste att göra! Men när jag väl har lyckats att göra det, kommer livet gissningsvis att bli bättre. Det tror jag verkligen.
Jag tror också att detta tankesätt göra att vi omedvetet sänker kraven på oss själva lite. I alla fall för mig personligen. Men det får framtiden utvisa helt enkelt!
