Vatten över huvudet...?
Kan det vara så att jag gett mig på något som kanske blir för mycket? Men samtidigt så är det ju så rackarns kul! Självklart är det därför jag kastat mig in i det! Så är det!
Ett frö såddes redan för någon vecka sedan, då kännde jag att "mjaaaa, jag vet inte jag. Långt utanför min comfort zon. jag är inte tillräckligt bra."
Idag fick jag frågan mer direkt, samtidigt en rejäl boost. Att jag faktiskt kan. Dessutom fick jag höra ett nytt ord som beskriver mig. Dramatisk. Nu kan det tolkas både negativt och possitivt. Men i detta fall var det något possitivt. För det refererade till min musikaliska ådra. Och ja, det är nog en aning dramatisk. Förmodligen därför jag älskar musikaler. I vilken annan genre finns det möjlighet att uttrycka sig så mycket. Möjligheten att få använda hela kroppen. Sjunga med hela kroppen.
Så, vad är det då som jag har hittat på? Jo, den 9 september ska jag sjunga i Skepptuna kyrka. Jag får möjligheten att ha en egen liten konsert. Hur coolt är inte det?
Absolut har jag gjort det förut, tillsammans med Gunhild. Men det känns lika pirrigt denna gång, precis som om det är första gången. Mycket beror nog på att jag inte riktigt litar på mig själv. Jag är otroligt självkritisk. Men nu har jag gått med på detta, tackat ja. Så nu är det bara att köra på.
Som det ser ut så är det Kristina från Duvemåla som står på tapeten igen. Men hon liggern mig varmt om hjärtat. Även om hon är en fiktiv person, så känner jag mycket för henne och hennes öde. Hon hade det inte lätt. Långt ifrån.
Musikalen är fabulös. Men nu ska jag försöka komprimera det hela till en person. Får vi se hur det går. Spännande ska det bli i alla fall! Får se om jag gör mer reklam för det längre fram!
