Varför kan det inte få flyta på lite
smärtfritt ett tag? Hela tiden är det någon som händer. Så fort jag känner att, NU börjar det plana ut. Nu böjar jag få grepp om det. Eller att jag fått en lösning på något. Så kan jag ge mig fasiken på att det är något annat som händer.
Givetvis saker som jag inte styr över alla gånger. Det känns skit.
Men balansen börjar ändå så sakta infinna sig. Trots att jag har ett konstant oflyt. Jag kommer nog aldrig att hamna helt i balans. Så är det. Tror jag skrivit det förut, men jag måste lära mig att leva med det. Harmoni är något som jag aldrig kommer att nå helt. That´s life!
Utan jag måste jobba på att hitta en hyfsat bra balans. Så att vardagen funkar. Hemma och jobbet. Och jag tror att är på väg åt rätt håll.
Det kan bara tiden utvisa.
Framför allt måste jag jobba på min stressuthållighet. För den är långt ifrån lika bra som det den var innan.
På Arlanda var jag grym. Så jäkla grym. Klart jag kände stress, men jag kunde hantera den. Det var inga bekymmer. Idag, nej inte så mycket. Snarare tvärtom. jag blir stressad över noll och ingenting. Det behöver inte ens finnas något att bli stressad över, så blir jag stressad.
Många gånger kan det innebära att jag skjuter upp på saker. Eller ännu värre, jag glömmer. Jag blir så less på mig själv många gånger, över hur katastrofalt dåligt mitt hjärnkontor funkar.
För det är fruktansvärt pinsamt.
Nåjja. Livet. Bara acceptera det för vad det är.
