Jag fortsätter
Att vara lite avdomnad, nollställd.
Jag har insett att det kommer jag vara ett tag till, med ett tag menar jag ganska länge. Att ha ett litet hjärtmonster som inte mår bra är inte lätt. Det är faktiskt ganska tungt.
Att som föräldrar tro att det är på väg åt rätt håll, och så kommer det ett bakslag som heter duga. Utan förvarning. Det tar knäcken på vem som helst.
Vad gör man som förälder när det händer saker som vi inte rår på? Det enda vi kan göra är att titta på. Vad vi än gör så blir det fel. Vad gör man då? Vad gör JAG då?
Många gånger som jag önskade att jag hade ett trollspö, *snap* så är allt bra igen.
Så att jag känner stress och oro i kroppen, är inget konstigt egentligen. Problemet är att jag inte vet vart jag ska ta vägen, vad jag ska ta mig till.
Många gånger har jag skojjat om Maldiverna. Saken är det att det ligger väldigt mycket i den tanken. Och det behöver inte vara just Maldiverna. Sedan vet jag inte om det skulle hjälpa ändå, för oron finns alltid kvar. Och av erfarenhet så vet jag att så länge jag har min mobil, så går det att nå mig.
Slutsatsen är att det skulle förmodligen inte göra någon skillnad i huruvida jag är hemma eller ej. Stress och oro kommer alltid att finnas. Fördelen med att vara hemma är att vara nära om det skulle hända något. Slippa känslan av maktlöshet.
Så vid närmare eftertanke stannar jag hellre hemma. "Gömmer" mig på jobbet.
Ska bara hitta något kul att göra för att boosta mig själv...
Några förslag?
Några förslag?
