lisajalmefors.blogg.se

Kroppen känns som en uppblåst balong. Framför allt mina högra fot är modell basketboll. Kroppen förövrigt känns som jag vet inte vad. Och jag är inte helt med i matchen. 

 

MEN jag har fått dos nummer 2 av Covid-19 vaccinet. Det känns riktigt gött. 

 

Hur som haver...
Jag har insett att jag måste starta eget företag. Vilket jag kommer att göra under hösten. Detta för att kunna ta betalt för material som jag använder. Och vem vet. Hallowen kanske blir ett bra startskott för detta parallella sidospår. Bara denna pandemi kan ta och lugna ner sig en aning, så det går att anordna fester igen. 
Fick även frågan om jag var intresserad av film. Ska ärligt erkänna att jag inte funderat i dom banorna. Men jag stänger inte dörren, absolut inte. Utan det är bara det att just utbildningar är det som intresserar mig mest. Att få vara med att hjälpa människor att utvecklas, lära sig något. Finslipa.

 

Och vet ni vad?

Jag har börjat skriva på ett kompendium som är inriktad för just Casualty Simulation. Sedan om det finns marknad för det. Det har jag ingen aning om. Men jag gör ett i alla fall. Så får vi se vad jag gör med det. 

Om inte annat är det skoj att sammanställa allt jag gjort, och hur jag jobbar. 

 

Mitt nästa stora steg är att hitta personer med amputerat ben eller arm, som är trygga i sig själva och vågar vara utåtagerande, som vill hjälpa till som skademarkörer. 

 

Innan jag kan göra något överhuvudtaget så måste jag ansöka om bisyssla hos min nuvarande arbetsgivare. 

 

Vad tror ni? Är jag rätt ute?

 

Hur i helskotta ska jag pris sätta allt?

Ska erkänna att det är roligast att jobba med barn.