Hösten är här.
Om vi ska vara riktigt specifika så är senhösten här. Träden ser ut som skelett. Det är grått, blött och lerigt ute. Kylan tar ett hårdare grepp om världen.
Personligen vill jag ha snö nu. Allt känns så mycket bättre med snö. Ren vit snö som lägger sig som ett skyddande täcke över landskapet.
Jag vill fly, men jag vet inte vart. För jag känner att inte räcker till längre. Min energi är slut. Min styrka är borta. Det är har märkts väldigt tydligt under helgen på olika sätt. Men just nu kan jag inte göra så mycket åt det. Så vi lämnar det just nu, kanske att jag går djupare på det sen.
Jobbet har erbjudit på en massa spännande saker! Stort som smått. Vi står inför en förändring som jag inte riktigt vet vart det tar vägen, men det blir ett senare prolbem. Jag kan inte oroa mig över det just nu. Så jag fokuserar på mina projekt.
Mina kunskaper har fångats upp lite överallt. Känns så otroligt smickrande att få höra all positiv feedback. Att skapa kaos har blivit min specialitet.
Det är inte lätt att skapa ett organsierat kaos, som ska vara produktivt. Ett kaos som ska vara givande och fylla ett syfte. Men det går.
Gänget jag jobbade med sist var så fantastiskt grymma att inte vet hur jag ska uttrycka min tacksamhet.
Moder Natur ville vara med som min assistent denna gång. Inte så uppskattat från min sida, inte från någons sida egentligen. Men hon ville vara med, så det var bara att se till att anpassa. Och uppmuntra. Uppmuntra och peppa så det nästan blev löjligt.
Moder Natur ville vara med som min assistent denna gång. Inte så uppskattat från min sida, inte från någons sida egentligen. Men hon ville vara med, så det var bara att se till att anpassa. Och uppmuntra. Uppmuntra och peppa så det nästan blev löjligt.
Figuranterna som kom var helt "outstanding". Dom gnällde inte över vädret en enda gång, utan körde på sitt race. Dom gjorde det jag bad om och lite till.
Vid sådanna här tillfällen blir det ändås extra kul att jobba, trots snö, regn och blåst. Vill bara poängtera att mina trosor var leriga..... Räddningstjänsten tyckte det var läge att lägga mig i leran. Med en punkterad lunga så fanns det inte så mycket jag kunde göra, mer än att bita ihop.
Självklart var jag mer på eftermiddagen. För då kände jag att jag inte behövdes som coach längre. Alla visste vad dom skulle göra och hade kolla på vad som skulle hända.
Det krävs en del för att kunna skapa detta kaos. Men det gav så mycket till övningen, så det var helt klart oväderligt!!
Våra poliser (inte bara dom, även ambulans och räddningstjänst) fick en hel del Aha upplevelser. Och ett par situationer som gav en riktig tankeställare.
För en övning innebär inte om det har gått bra eller dåligt. Det handlar om att individen och gruppen ska få något att jobba på, utveckla. Alla blåljusyrken jobbar hela tiden operativt. Man kan göra saker bättre eller sämre. Men det finns egentligen inget som är rätt eller fel.
Allting anpassas efter rådande situation. Erfarenhet och hur olika personer jobbar med varandra.
Som alltid är det intressant att studera vad som händer, och hur olika personer jobbar. Framför allt är det intressant att se hur vanans makt lätt kan ta över. Många har väldigt lätt att ta saker förgivet, man tror att det kommer ske på ett visst sätt.
Farbror Peter är väldigt bra på att spetsa till saker, just för att inte ge utrymme för detta beteende.
Killen på bilden som är "skadad" borde fått en Oscar för sin insats. Han gick in i sin roll med själ och hjärta. Och han lyckades hålla samma energi under hela dagen. Vi hade 5 genomföranden. Helt galet!!! Fantastiskt galet!!!
En om gång kvar med cirkusen, känns lite vemodigt. Nu vet jag att det kommer tillbaka nästa år. Och det kommer ske med hela City, som det ser ut just nu. När? Ingen aning. Men jag hoppas till våren.
MEN under våren har det redan kommit in förfrågningar till olika projekt. Riktigt häftiga projekt som jag hoppas kunna dela med mig av längre fram. Har ingen aning om hur mycket sekretess det är runt detta. Det får tiden utvisa.
Men i år har jag ändå hunnit med en del projekt tillsammans med olika enheter. Och det har gett mig så otroligt mycket. Insikter, förståelse, reflektioner, kunskap.
Jag kommer aldrig att bli vuxen, och jag kommer förmodligen alltid att vara en aning naiv. Samtidigt som jag har vuxit som person, och växer lite till för varje gång. Det som jag saknar nu är kunskap i sjukvård. Vad innebär en pungterad lunga? Vad innebär ett knivhugg i ryggen? Hur fort blöder man ur med ett knivhugg i låret? Så egentligen handlar det inte om själva sjukvården i sig, utan det är skadorna som jag vill lära mig mer om. Andning och puls.
Framför allt så håller jag i min stora önskan så får vi se vad ödet vill.
