lisajalmefors.blogg.se

Finns nog ingen bättre kombo. Jag har tagit med mig min fantastiska laptop och satt mig ute på verandan. Kopplat i lite musik i lurarna och njuter av den ensamhet som jag faktiskt kan åstakomma på hemmaplan. Det är två lyktor som jag önskade jag kunde släcka för att kunna se himmlen ordentligt. 

 

Nerbäddad under ett par filtar så är det riktigt kanon att sitta här ute. Fundera lite över livet. Passat på att flytta över några texter från denna blogg till en annan. För er som är nyfikna så är det 
www.fxbylisa.blogg.se  
Kategori Volmar.

Tänker att jag ska försöka sortera upp lite. Jag gissar att övningarna kommer ta mycket av min tid, om inte annat så hoppas jag på det i alla fall. Men jag vill inte blanda ihop privata jag med jobb jag. För det är verkligen två helt olika personer. Jag har en helt annan personlighet på jobbet som jag aldrig har hemma. Gissar att det är mitt sätt att särskilja på jobb och hemma. Vilket i och för sig inte är fel. 

 

Dessutom hoppas jag på att jag kanske med hjälp av mitt skrivande kanske kan hitta mig själv i detta kaos som vi har och har haft. För jag vet inte vart jag befinner mig, jag vet inte vart jag är eller vad jag vill i slutändan. 

Tre hyfsat tunga frågor. Inget som går att lösa på en handvändning. Många gånger har jag försökt, men kommer om och om igen till en återvändsgränd.Visst kan det vara så att jag behöver hjälp med att få rätt karta över det rådande kaos som varit och är. 

 

Många, många gånger har jag funderat på om jag gjort rätt som mamma. Har vi valt rätt som föräldrar. 

Samtidigt så inser jag att jag kan inte gör något åt det som har varit. Gjort är gjort, det förgågna tillhör historian. Valet är att ta med sig sin erfarenhet och lära sig något av det, försöka blicka framåt och hoppas på det bästa. 

Inte ens med en tidsmaskin hade det blivit bättre. Om vi skulle resa tillbaka och "ta om våra beslut" hade det blivit ett oändligt hattande fram och tillbaka. Dessutom, vad är det som säger att det hade blivit så mycket bättre? Gissningsvis hade andra problem uppstått, och så hade vi fått redan tillbaka igen... och igen...och igen. Ni hajjar?

 

SÅ. Det enda vettiga att göra är att fästa blicken framåt, försöka låta bli att älta saker i det förgågna och låta det vara. En insikt som jag önskar att jag kunde fått långt mycket tidigare i livet. 

Men det är vad det är. 

 

Fasiken att det ska vara så krångligt att vara människa. Komplicerat. Den uppförsbacke som vi klättara borde ha tagit oss till Kilimanjaro vid det här laget. Mount Everest. K2!!

Ändå. ÄNDÅ så vill jag inte byta bort en minut av mitt liv. Men jag behöver fortfaranade sortera upp allt som har hänt för att få någon form av grepp av det som händer och har hänt. Bearbeta

Ja, jag har nämnt det vid ett flertal tillfällen redan. Men jag vågar inte ta steget. 

 

I rädsla för att gå igenom alla känslor en gång till. Är jag tillräckligt stark?