lisajalmefors.blogg.se

Om bara vädret hade varit en skvätt bättre, så hade jag förmodligen inte misstyckt. Men att ha höstväder på sin semester känns sådär. 
För det är verkligen höstväder. Det går inte att kalla det för något annat. Så jag misstänker att det kommer bli en väldigt lång höst. 

 

Intressant att man under våren siade om att detta skulle bli en av de torraste och varmaste sommrarna på många år. Fram till midsommar var det så. Och oro för foder till betesdjur var överhängande. 
I ödra Europa har man jätteproblem med värme och, läskigast av allt, bränder. Norra Europa kämpar med översvämningar och regn. Galet med regn. 

 

Så frågan är vad man kan hitta på. Vad vi kan hitta på. 
Det fanns en plan, men den sprack. Av olika anledningar. Inget vi är ensamma om, det finns många familjer som inte kommer iväg att göra saker. Att få åka iväg och göra saker är ingen rättighet, det är en förmån i livet. 

 

Men det finns en fördel. 

Jag har börjat ta tag i mitt bokprojekt. Det är tung historia som jag skriver på, men det är lite av en intressant resa också. Om den någonsin blir klar, ingen aning. OM den blir klar, så har jag ingen aning om vad som är nästa steg. Det får jag ta där ock då. 

 

Jag har varit på arbetsinterjuv (nu kanske jag jinxar det hela) som kändes riktigt bra. Men lite tur ska jag träffa VD:n för nästa interjuv. 

Ett av målen med alla mina jobbansökningar var att få komma iväg på minst en interjuv. Otroligt nog har jag varit på två, det känns gött för självkänslan. Sedan får vi se vart det leder. Tänker att antingen får jag ett nytt jobb, eller så är det meningen att jag ska vara kvar där jag är idag. Ödet får ta tag i den saken, och jag gör som jag blir ombedd. Möjligt att det är en märkligt inställning, men för min del känns det bra att ha den inställningen. För jag tänker inte kasta mig in i något och jag tänker inte stressa. Även om plånboken skriker, så vinner jag inget på stress. Snarare tvärtom, om jag kastar mig in i något så är risken alldeles för stor att det blir galet fel och jag kommer ångra mig. 

 

Exakt just nu så är jag ledig. Och jag kommer fortsätta att fundera på vad jag vill, jag borde ha kommit fram till det vid det här laget. Men det har jag inte. 
Sigtuna kommun vill inte lägga pengar på en utbildning på mig. Har ansökt två gånger och fått avslag. Ändå skriker man efter personal till vården, men icke. Sigtuna Kommun ska spara pengar. Så jag har fått tänka om lite, vilket gör att jag är på ruta ett igen. Skam den som ger sig!

 

Vi får se vad ödet har tänkt sig. Bara vänta och se!!