Livet.
Är en bra märklig grej.
Det liksom hänsynslöst fortsätter i en och samma riktigt, framåt. Det kan ta lite konstiga och ouförutsedda kurvor ibland, vissa lite skarpare än andra. Men aldrig bakåt.
Vi kan aldrig ändra på historia, men vi kan lära oss. Förhoppningsvis. Kankse inte alla gånger vi vill, det händer att vi försöker blunda för det som har varit. Av olika anledningar.
Personligen försöker jag lära mig. Men med hande på hjärtat så går det så där. Jag försöker.
För min egen del handlar det förmodligen mycket om att jag dels har varit med om mycket (som jag fortfarande inte bearbetat) och den andra biten handlar om att jag inte vet vad jag vill.
För jag har inte en jäkla aning vad jag vill med mitt liv.
Alla behöver inte ha ett tydligt mål med livet, ändå tror jag att många har det. Inte ala gånger det är ett medvetet mål, eller ett stort mål. Men alla har ett mål.
Alla behöver inte ha ett tydligt mål med livet, ändå tror jag att många har det. Inte ala gånger det är ett medvetet mål, eller ett stort mål. Men alla har ett mål.
Jag vill ha ett mål. Jag måste ha ett mål.
Därför att det så frustrerande att jag inte vet vad jag vill.
Min tanke var att lära mig att sätta mig ner och "bara" ha fötterna på bordet. Men det klarade jag inte av. Dessutom tappar jag helt och hållet fokus när jag är understimulerad. Ingenting blir gjort istället. Många gånger har jag försökt att göra någon form av struktur, men den rasar varje gång. Jag ser inte anledningen till att få saker gjort, inkluderat alla "måsten".
Så jag försöker att hitta en struktur i livet. Rättare sagt jag fortsätter att försöka hitta en struktur, för att få vardagen att funka. Både privat och på jobbet.
Jobbet är det även andra faktorer som spelar in, men jag hoppas på en förändring. Vilket jag i och för sig har hoppats på under en längre tid. Skillnaden nu är att jag fått rådet att ha is i magen, men jag tror ingenting förrän det är klart. Under tiden kommer jag att fortsätta precis som jag har gjort, glänta på alla dörrar som dyker upp och fundera på om det är en alternativ väg att ta.
Jag tror att om jag INTE gör det, så är risken överhängande att jag missar något på vägen.
Som bekant lever jag efter tesen, Allt sker av en anledning.
Det är få gånger som det finns en klarhet i varför precis där och då. Många gånger kan det komma en förklaring långt efteråt.
Hittils har jag kunnat se många förklaringar till varför vissa saker skett. På gott och ont. Jag påstår inte överhuvudtaget att allt är positivt. Absolut inte. Inte mer än att när det skett en kedja av olika händelser så brukar det ändå på något sätt mynna ut i något hyfsat bra.
Härligt flummigt eller hur?
Så jag fortsätter mitt sökande, och kanske jag får en förklaring längre fram. Och kanske jag hittar rätt väg snart!!
Men vet ni vad!! Min kropp mår så sjukt mycket bättre!
Från det här:
Nu ska jag fortsätta i mina funderingar med livet. Hur, var och varför!!?
Till det här:
-28kg
Helt klart värt alla förändringa, alla nackdelar som kommer med ett GP ingrepp. Det är långt ifrån en lätt väg att gå. Det är på alla sätt en sista utväg när inget annat har funkat.
Jag bundrar dom som kan gå ner med hjälp av viktväktarna eller någon annan diet. På mig funkade det inte. Några kilon tappade jag, men gick upp alla kilon igen. Så det var verkigen en jojo.
