lisajalmefors.blogg.se

Och det stämmer ganska bra med hur jag mår. Vet inte riktigt varför humöret gick i botten. Men det har det gjort. För att vara ärlig gjorde det nog det redan under helgen. Lite smygande.

Nackdeln med att vara hemma (även om jag nu faktiskt arbetstränar/rehab.. eller vad det nu ska kallas) är att ekonomin tar stryk. Rejält. Med tanke på att jag förra månaden fick en hel lön utbetald, detta måste nu betalas tillbaka till arbetsgivaren. Tyvärr har jag inte rik okänd släkting.som betalar åt oss. Ja oss, för det är inte bara jag som blir drabbad när det blir sådanna här onödiga missar. Hela familjen blir drabbad, så är det. Inget nytt.

Men, men det är liksom bara att bita ihop och köra på. I vissa lägen finns inget annat alternativ än att bita ihop. Eller hur. Många gånger kan vi påverka det som händer runt omkring oss. Men inte alltid.

 

Självklart måste vi även där göra valet att påverka. Det sker inte av sig självt. Sedan kommer det andra viktiga, HUR vi väljer att påverka.

Med dagens mobiltelefoner är det löjligt lätt att fota/filma en händelse som vi tycker är fel. Och sedan använda det som bevis. Därmed så är det många som anser sig bli "friskrivna" från att påverka mer direkt. Med det menar jag att faktiskt fråga vad det är som händer. Eller rent av lite vänligt säga att detta är fel.

Jag läser en blogg som heter Ponnymamman, hon tar upp ett exempel av detta. Och jag håller med henne, det är så fegt. Fruktansvärt fegt.

Jag har även sett andra exempel på detta. Personen i fråga filmar en händelse och skickar det direkt till polisen, samt kontaktar Aftonbladet. Men personen gick aldrig fram till vederbörande och tog reda på fakta om det som skedde. Eller ens: "Du vet att detta inte är ok? Är du medveten om detta?"

Nej, vissa är ute efter att helt enkelt bara sätta dit andra. Är det för att döva sitt egna samvete för något?

 

Är vi så rädda för att prata med varandra idag? Jag är ingen stjärna alla gånger. Men jag ringer inte till Aftonbladet direkt det är något. Eller lämnar ut någon på FB. I värsta fall så går jag mest och muttrar, blir oerhört irriterad. Lite fegt det med, egentligen. Men det skulle inte falla mig in att lämna ut någon.

Men det blir vanligare och vanligare idag. Skrämmande. Vi jobbar stenhårt (de flesta i alla fall) på att lära våra barn respekt. Men frågan är vem ska lära oss vuxna det.

Jag skulle kunna spinna vidare på detta i massor. Men jag ska inte göra det idag. OM jag gör det, kommer det att dröjja. Det är ett känsligt ämne, som jag inte är mogen att ta disskussion för.

 

Men det är fortfarande skrämmande att många vuxna beter sig som små tonåringar. Snabba med att hänga ut, innan all fakta finns.

Eller när någon gör fel. Sätta käppar i hjulet, istället för att hjälpa. Tala om att "Du kanske ska göra så här istället."

 

http://ponnymamman.se/okategoriserade/angiverikulturen-det-fulaste-med-ridsporten/

Och faktiskt, det gäller inte bara ridsporten. Det gäller ALLA forum vi har idag!!