Tom
Är nog en ganska bra beskrivning på mig just nu. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det finns så mycket jag borde göra, framför allt som jag vill göra. Men energin är på noll, igen. Jag håller med er, det är absolut inget nytt. Men vissa perioder är värre än andra. Tror att många känner igen sig i det.
Mitt bagage börjar bli fullt, och jag misstänker att jag måste börja ta hand om det. Kankse. Samtidigt är jag lite rädd för att packa upp, för det är ganska mycket jag som jag har stoppat undan. Tror jag, jag har inte funderat på det så mycket. Eller jo det har jag, men ändå inte.
Slutsvammlat, jag tror ni fattar vad jag menar.
Jag inser att jag har två val just nu. Ta tag i mitt gigantiska bagage, eller hitta en bra energikälla för att orka. Båda? Mja kanske, men jag orkar nog inte det nu. Misstänker att jag måste fylla på med energi först för att ens börja fundera på att ta hand om min väska.
Men vart ska jag hitta den energin? Det mesta jag har runt omkring mig just nu tar energi, inget som ger energi.
Varför jag tjatar så mycket om energi?
Enkelt! För det är så viktigt att lagra energi för att vi ska orka med alla måsten som vi faktiskt har i våra liv. Inte bara jobbet, utan det kan även vara så banala saker som att städa.
För vissa kan det räcka med att ta en promenad i skogen. Träffa vänner. De allra flesta har ett eller flera sätt att tanka på energi.
För min egen del så har jag inte det. Jag har en väldig massa måsten.
Dessutom behöver jag nog prioritera om lite. För att skapa lite utrymme för mig. Det är många småsaker som jag behöver göra för mig. Och jag tror att jag måste få ordning på det. För jag märker att jag börjar närma mig en gräns som jag inte vill vara i närheten av. Tålamodet är inte lika stort. Ljudkänslig som jag vet inte vad. Huvudet känns som bomull för minsta lilla.
Så ett gäng små varningstecken finns där. Helt klart dags för att dra lite i bromsen, för att omprioritera lite.
Ser jag till att göra det nu, så tror jag att jag hinner ducka!
