Livet som det är.
Hur mycket kan vi egentligen påverka livet som vi lever? Är det en väg som ödet redan tilldelat oss, och meningen med livet är att följa den vägen?
Det är klart att vi gör egna val, men frågan är om inte ödet redan gjort dom valen åt oss redan. Människan är brickor i universums brädspel? Asagudarna dricker mjöd och spelar tärning om oss? Låter hårt kanske, men livet är hårt.
Eller så styr vi helt själva. Genom val vi gör, samtidigt påverkas vi av andras val.
Känns som om det är mest sannolikt. Kruxet är att jag är vilsen. Så sjukt vilsen, och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Oavset vad jag gör för livsval, så känns det fel på något sätt. Det är en konstant uppförsbacke. En uppförsbacke jag är så sjukt less på. Spelar ingen roll vilken väg jag väljer så är det konstant strävan uppför.
Känns som om det är mest sannolikt. Kruxet är att jag är vilsen. Så sjukt vilsen, och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Oavset vad jag gör för livsval, så känns det fel på något sätt. Det är en konstant uppförsbacke. En uppförsbacke jag är så sjukt less på. Spelar ingen roll vilken väg jag väljer så är det konstant strävan uppför.
Ska jag då strunta i allt, och bara hålla tummarna på att det blir bra i slutändan. Utan att göra medvetna val, låta ödet leda min väg helt och hållet? Frågan blir förmodligen istället hur stor katastrof jag vill ha? Dom vill jag helst undvika.
Allra helst vill jag ha ett liv med lite lagom lutning och några fler medvindar. Skulle vara mycket tacksamt.
En sak är säker. Jag känner mer eller mindre som en klimakterie kossa. Med tanke på hur humöret svänger, och hur kroppen jävlas med mig just nu.
Börjar närma mig 50 strecket, så helt omöjligt är det inte. Ålders nojja har jag inte. Jag är lika barnslig som jag alltid har varit.
Ändå tycker våra barn att jag inte är barnslig. Men vad har dom att jämnföra med? Jag har alltid varit tankspridd, pysslar med udda saker och har humörsvängningar.
Jag måste vara barnslig för att klara av vissa saker. Och jag gissar att det dessutom är anledningen till att jag tycker om alla dessa övningar som jag är med på.
Man måste nog vara lite udda för att kunna "leka" skadad. Våga göra bort sig lite, ganska mycket egentligen.
Kanske är det så att det är just anledningen till att jag lyckas hålla ihop. Med att vara barnslig.
Självklart finns det tillfällen där jag känner mig helt utanför min egen kropp. Tillfällen där jag faktiskt MÅSTE vara vuxen. Tyvärr finns det sådanna tillfällen också.
Oavsett barnslig eller vuxen, så vill jag att ödet kunde ge mig lite bättre alternativ. Inte bara sämre, lite sämre, tok sämst eller typ bra.
Det finns några supergrejer i mitt liv. Självklart! Bästa exemplet är familjen. Dom driver mig till vansinne (ja, jag vet att ni älskar mig) många gånger. Känns som om jag blivit gråhårig i förtid, då är jag ändå blond. Det säger en hel del.
Snälla Ödet, Moder Natur, Asagudar eller vem det nu kan vara som har ett finger med i spelet. Kan jag få lite medvind? Liten pytte vindpust bara?
Imorgon fredag är sista dagen innan semestern. Denna sommar har jag lyxat till det med 5 veckors semester. Få se om jag klarar av det......
