lisajalmefors.blogg.se

Denna vecka ska jag försöka göra saker för mig, hitta energi och lite vilja. Jag hade en tanke på att åka bort några dagar, men livet kom emellan. Men det hindrar mig inte från att göra annat istället.

Ska erkänna att jag kommer att smygjobba denna vecka, det är lite mycket som ligger planerat redan i slutet av september och början av oktober. MEN det är något jag ser fram emot, så jag är inte det minsta bekymmrad över att behöva jobba några timmar denna vecka.

 

Undertecknad är på väg in i väggen. Skriver jag direkt efter att jag talat om att jag ska jobba lite på min semester. Anledningen till det är att det inte beror på jobbet. Utan all stress som finns runt omkring mig. Just nu blir jag stressad av allt, utan att egentligen veta varför jag blir stressad. Utan jag känner en panik inom mig. Gråten ligger nära hela tiden.

 

Men som familj har vi gått igenom galet mycket dom senaste 4 åren. Två senaste åren har varit dom absolut mest intensiva som jag någonsin har varit med om. Och det är ganska precis två år sedan som helvetet började på allvar. 

Äntligen kan jag våga se lugnet lägga sig. Samtidigt som efterdyningarna kommer, som på beställning. Vilket betyder att det är en hel del kvar att jobba med, bearbeta. 

 

Det märkt på hela familjen. Alla har något som måste bearbetas. Vissa av oss löser det bättre än andra. Jag gör tappra försök med att stå stadigt kvar på marken. Kan erkänna att jag inte står lika stadigt som jag gjort under den här resan. Men jag försöker behålla fötterna stadigt förankrade. 

 

Kort sagt så är denna vecka förmodligen viktigare för mig än vad många kan tro. Där jag gör vad jag vill med MIN tid. Det sista jag kommer att göra är att anpassa mig. Jag har anpassat mig tillräckligt,  nu är det min tur att vara ego. 

 

Med lite tur kommer det andra förändringar för min del under hösten. Jag håller tummarna. Men första steget är taget. Har jag tur så kanske jag blir av med värken/smärtan jag har i kroppen till och från. Så ajg håller tummarna.