lisajalmefors.blogg.se

Just nu är nog naturen som vackrast. Samtidigt som själen inte mår helt bra ändå. Egentligen borde jag må som allra bäst just nu, vilket jag inte gör. 

Kroppen är inte med mig, den värker hela tiden. Det är liksom alltid någonting som inte är bra. Värken vandrar runt i kroppen. Vissa saker är lättare än andra. 

 

Värk i händerna är jag inte SÅ brydd om, oftast går det att lindra med mina torgvantar. Måste förövrigt göra nya. 

Medans värk i benen och i fötterna är inte lika lätt att hantera. Axlar och nacke är ganska stökigt det med. 

 

Jag har en liten, liten förhoppning att det kommer ge med sig snart. Jag får se vad alla besöken säger, om det ens kommer att ge något i slutändan. Det återstår att se. 

 

På allt detta känns det som att hela familjen är påverkad av hösten på ett eller annat sätt. Allt från att det blir mörkare fortare till dessa besvärliga temperaturväxlingar. Kontentan är att de flesta av oss, törs nog påstå att det är alla egentligen, trippar lite på tå. 

Jag själv är inget undantag. Värken i kroppen gör det inte lättare. 
Kort sagt, det är lite grinigt.

 

Det besvärliga med att vara föräldrer är att hela tiden se och vara med när det händer saker. Allt kan vi inte lösa, men mycket kan vi lösa. Eller helt enkelt bara sitta ner och lyssna på vad våra barn säger när dom försöker förklara och sätta ord på hur dom mår. Kruxet är att inte ta allt personligt eller att göra en "jag" grej av det. Och framför allt inte lägga in egna värderingar i det som sägs. För det är stor skillnad på hur jag uppfattar saker och hur du uppfattar saker. Det är sällan som det går att jämnföra rakt av. "Jag vet hur du känner". Nej jag vet inte hur du känner, man jag kan förstå och framför allt respektera det du känner. Oavsett.

Viktigast av allt, att inte ta allt personligt. Givetvis måste en föräldrer vara lyhörd och ta till sig om något har blivit tokigt, att vi hanterar något på "fel" sätt. 

 I vanlig ordning lite halvflummigt inlägg. Men jag tror att de flesta föräldrar känner igen sig i tankegången. Långt ifrån alla, men många. 

Vid närmare eftertanke så är det inte bara föräldrar som borde tänka i dessa banor.