lisajalmefors.blogg.se

att jag har ställt frågan förrut. Men hur trött kan man bli? 
Visserligen nedräkning till semestern som jag ser fram emot. Vi kommer inte kunna göra så mycket, men att bara vara duger bra för min del.

 

Dessutom misstänker jag att det är dags att kontakta dietisten, för det är löjligt vad trött jag är. Jag kan inte bara skylla på att det är dött på jobbet. För det händer verkligen noll och ingeting där. 

Dokusåpan jag har haft med ett företag har inneburit en viss nyans i det hela. Men när det är "Days of your life" (säsong 711 avsnitt 4004) så känns det lite tjatigt och tråkigt. 
Har försökt locka en enhet till jobbet, bara för att det ska hända något. Men dom har, av fullt förståerliga själ, inte haft tid. 

 

Skämt och sido. 

Jag blir trött när det inte händer något, när jag är understimulerad. Hjärnan känns som en gammal disksvamp. Gäspar konstant. 

Det blir så mycket svårare att ta sig för alla "måste" prylar, för det har jag en liten hög av. Tanken är att dessa ska vara klara innan jag går på semester. När motivationen är i botten så är det svårt. 

 

Men det är livet.

 

Fyra veckors semester ligger framför mig. Hängmattan står redo. Batterierna ska laddas inför hösten som är fylld med massor med spännande saker. 

Och jag är en höst och vår person. Det är då det händer en massa saker, och jag får stimulans. På det så misstänker jag att det kommer ske en förändring till hösten på ett eller annat sätt. Något som jag välkomnar med öppna armar. Sedan om det leder till något positivt eller inte, det återstår att se. Men jag tror ändå att det bara kan bli bättre. Om inte annat så kanske jag åtminstone vet hur jag ska förhålla mig till det hela. 

Kryptiskt?

Men självklart, det är ju jag som skriver. Är det inte kryptiskt, så är det luddigt. Men så är det att jobba inom myndigheten. Ett beslut som kom igår behöver inte gälla imorgon. Informationen som jag fick för en timme sedan stämde till 100%, men exakt just nu så är det gammal skåpmat. Det ska genomlysas fjorton gånger innan ett beslut eventuellt kommer. Det beslutet kan vara helt orelevant när det väl kommer till kritan. 

 

Värre än Arlanda faktiskt. Där fick vi åtminstone relevant information, även information som "Vi har ingen ny information just nu, återkommer om 5 minuter igen för en uppdatering."

Tror att myndigheten skulle behöva praktisera lite där. 

Alla gånger där jag fått ge vaga löften, men ändå haft nöjda passagerare.
"Jag ska se vad jag kan göra, men jag lovar ingenting."

"Jag hör vad du säger, jag lovar inget MEN jag ska dubbelkolla."

Listan är lång.

Nej, jag vill inte tillbaka till Arlanda. Men jag är glad att jag har jobbat där. Den erfarenhet och kunskap jag fått där är oslagbar. Finns ingen annanstans. Möjligt att jag sticker ut hakan, men det är min uppfattning. Framför allt förmågan att läsa av människor. När kan jag skämta med någon, när jag ska jag back och vara fyrkantig?

 

Nog om det. Tillbaka till min trötthet. 

Tyvärr blir det inte fyra veckor i hängmattan, hur mycket jag än önskar det. Tanken är att försöka hitta på något också. Vi hade ne grundplan, men av olika anledningar sprack den. Till familjens stora besvikelse. 

Men jag misstänker att det finns en anledning till det. Så vi får se vad som händer. 

 

Tanken är att kontakta dietisten också, för jag misstänker att jag behöver ändra något i närings/vitamin intaget. 

 

Sedan är den stora frågan. Ska jag klippa mig kort?