Komplicerat
Varför ska det vara det? Känner att det mesta i livet är hyfsat komplicerat, det finns inga enkla lösningar. Och finns det en enkel lösning, så är det inte den rätta.
Varför kan det någon få vara rätt att välja den lätta vägen?
jag längtar efter att få ha lite okomplicerat. Men det tror jag aldrig kommer att hända.
Det började som ett skämt med att jag vill till Maldiverna. Men jag vill verkligen dit. Ber om ursäkt älskade Gubbe, du är kärleken i mitt liv, men jag vill åka själv.
Om det är något jag ser fram emot så är det när vår yngsta har tagit sig upp till ytan, och det finns utrymme för att resa. Det finns så många platser jag vill se. Både tillsammans med min Gubbe, men även själv.
Vet inte varför jag har sådant behov att få göra saker på egen hand. För jag har verkligen inga problem med att åka själv. Gå på bio själv. Göra utflykter själv.
Kan vara så att jag hela tiden har människor runt omkring mig. Både på jobbet och hemma. Vilket gör att hjärnan får jobba på högtryck hela tiden, då jag hela tiden analyserar vad som händer runt omkring mig. På jobbet för att jag har ett serviceyrke, och hemma för att jag hela tiden checkar av balansen hur alla mår. Speciellt vårat yngsta monster.
Återigen, jag behöver något där jag kan tanka på energi. Även om den verkar flöda oändligt. För oavset kommer jag att finnas för våra barn, för min familj.
Men även solen har sina fläckar, och det finns gånger som jag vill låsa in mig och inte ha kontakt med någon. Jag är avundsjuk på alla som har någon form av hobby/fritidssysselsättning.
That´s life.
