Helger är tuffa
Så är det bara. Jag tycker inte om dom, och det var länge sedan jag tyckte om helger. Tyvärr. Låter supertråkigt, men jag är ärlig. Varför försöka dölja saker, varför försöka inbilla andra att livet är toppen? Jag gnäller inte över livet, jag försöker att omformulera saker. Hitta positiva saker att säga. Faktiskt inte för att dölja något, utan snarare för att inte låta så jälva tråkig varje gång någon frågar något. Hur kul är det att lyssna på någon som alltid säger något negativt? Ingenting är någonsin bra?
Nej tack.
Även om livet är en förjävlig uppförsbacke, så är det härligt när solen skiner. Att värmen äntligen har kommit, och det är grönt ute. Det är faktiskt ganska fantastiskt. Alltså är inte allt skit och pankaka.
Kroppen är sliten, själen så uttänjd att jag inte vet hur länge till det håller. Samtidigt så vet jag att jag inte kommer att gå sönder, jag kommer att hålla. Och jag kommer att hålla hela vägen. Även om det är "bara" tungt just nu, eller det har det varit i fem år ganska precis. Gissningsvis kommer det att vara tungt ett tag till. Men det är så livet ser ut just nu för oss. Det kommer att bli bra. Det vet jag.
Men helt ärligt, FY I HELVETE VAD JAG ÄR LESS PÅ ALLA INSTANSER!!! BUP (tre olika avdelningar), LSS, Soc och Habiltering. Möten på skolan, möten med psykologer, träffar, samtal.
På det är jag terapeft och psykolog här hemma. Diplomat. Det är ett måste att ha tålamod med precis allt och lite till.
Så, vart ska jag ladda mina batterier? Hur gör jag för att behålla mitt tålamod?
På jobbet har jag inte alls lika mycket tålamod som hemma, det ska jag erkänna. Att jobbet är stor del av min återhämtning är ingen hemlighet. Kruxet är att det inte räcker till.
Hästeintresset är officellt nedlagt. Jag fick erbjudande att ta hjälpa med en kuse i stallet. Ett jätterart litet sto vid namn... Lisa. Tyvärr klickade inte för min del. Nu tror jag att det beror mest på att hon hon behöver mer än vad jag kan ge i form av kiroprkator, massage, massor med markarbete och promenader.
Hon är till salu, och jag hoppas innerligt att hon hamnar hos en person som har möjigheten att ge henne all kärlek och uppmärksamhet hon behöver.
Nu har jag lovat mig själv en sak i alla fall... Om jag ska orka, och kroppen ska hålla så måste 25 kg bort. Idag var steg ett. Tänker inte ta hjälp av några jäkla appar eller program. Jag ska fan lösa detta själv. Vården ger jag inte mycket för heller.
Kram på er!
