Höst
Hösten har varkligen kommit. Min semester bara försvann, det blev inte så mycket semester. Men jag är väldigt glad över veckan vi fick i Danmark.
Fint väder. Massor med bad (även om jag gärna hade badat mer). Lite Pride i Köpenhamn. Framför allt en för oss friktionsfri vecka.
Hemma var det mer åt det turbulenta hållet.
Hemma var det mer åt det turbulenta hållet.
Men det är vad det är. Och det enda jag kan göra är att andas, försöka hitta ett lugn mitt i allt kaos. Viktigast av allt, en sak i taget. Inte ge upp. Tänka positvit, försöka vara positiv.
För är det något jag har märkt, så är det att negativ energi sprids otroligt fort. Framför allt inom familjen. Det blir en rejäl dominoeffekt.
För är det något jag har märkt, så är det att negativ energi sprids otroligt fort. Framför allt inom familjen. Det blir en rejäl dominoeffekt.
Om jag är felfri? Knappast, långt ifrån. Men jag jobbar på att bli bättre.
Nu menar jag inte att man ska sprudla av energi och vara överenergiskt glad hela tiden. MEN man kan faktiskt jobba på att vara neutral ibland. Se till att jobba på sitt egna personliga filter.
Nu menar jag inte att man ska sprudla av energi och vara överenergiskt glad hela tiden. MEN man kan faktiskt jobba på att vara neutral ibland. Se till att jobba på sitt egna personliga filter.
På den biten har jag blivit lite bättre, enligt våra barn i alla fall. Så jag litar på dom!
Första veckan på jobbet är också avklarad. Måste säga att det är galet kul, samtidigt som det skett en del förändringar som gör mig ledsen. Men just den biten tänker jag lägga åt sidan, för hur gärna jag än vill så kan jag inte påverka just det. Lite kört på just det.
Det kommer däremot inte hindra mig att njuta av den tillfälliga tjänsten jag har just nu. För det är så otroligt kul. Det "enda" jag gör är att vara kursansvariges högra hand. Tanken är att jag ska stötta henne och försöka avlasta henne. Samtidigt får jag en inblick i en ny värld inom myndigheten.
Vid det här laget så får jag nog påstå att jag börjar få en unik erfarenhet, med tanke på allt som jag fått vara med om under mina 5 år inom myndigheten. 5 år är inte mycket. Men det känns så mycket mer.
Och jag trivs.
Ändå så kan jag inte riktigt släppa känslan över att det är dags för något annat. Återigen vet jag inte vad det skulle vara. För det vet jag verkligen inte.
Tyvärr har jag inte så mycket energi att lägga på det heller just nu. Privat har jag fullt upp med möten på BUP, skolan, Soc, MiniMaria och allt vad det nu kan heta.
Gubben jobbar hemma just nu, vilket har löst en hel del av våra logistiska bekymmer. Men det är en hel del som kvarstår innan vi kan komma vidare ordentligt. Förhoppningsvis inte allt för långt bort.
Vi hann med en uställning också. Gammelgubben fick följa med denna gång.
Att han är 21 år är det inte många som tror.
Frågar vi honom så är han bara hälften så gammal. Energin på denna herre är det inget fel på. Men han har starka åsikter om hur saker och ting ska vara. Fast det har han alltid haft.
Att han är 21 år är det inte många som tror.
Frågar vi honom så är han bara hälften så gammal. Energin på denna herre är det inget fel på. Men han har starka åsikter om hur saker och ting ska vara. Fast det har han alltid haft.
Jag delade inte dommarens åsikter. Men vet ni vad? Det spelar ingen roll för Bradstone Touch är min Guld pojke oavsett vad!
