OK, så här är det.
Det finns en sak i livet som jag absolut inte tycker om att göra. Till våra barns stora förtret. Och det är att fylla år. Bland det värsta som finns!
Varför?
Bra fråga. Jag vet egentligen inte. Det har inte med åldern att göra. Kan stolt säga att jag nu har fyllt 42, eller om det är 43... Skit desamma! Jag är född -76, räkna själva! Men det borde bli 43.
Kort sagt siffran bryr jag mig inte om.
Givetvis har jag haft ett gäng födelsedagar som har varit kanon, och ett par stycken som varit helt galet toppen!
Men jag har valt att ta bort från FB, då jag tycker att om man inte kan höra av sig under resten av årets dagar. Varför ska man då höra av sig på en födelsedag som FB påminner om?
Om jag är grinig? Yapp, lite. Det erkänner jag. Kanske hör till åldern. Fast samtidigt så hör det lite till min personlighet. Att vara tjurskallig.... Dom sm känner mig, dom vet. Framför allt så accepterar dom det, och garvar lite åt det. Och konstaterar att jag är lite tjurskallig. Så cirkeln är sluten!
Nåjja. Min födelsedag har paserat. Och den har varit grym!
Fått en ny laptop av min knasiga Gubbe! Ett Pandora smyckesskrin (barnsligt förtjust i märket Pandora!) av hela familjen. Tårta av TV teamet. Mårbacka pelargon av min mor, jättefin blombukett av min pappa.
Fick dessutom en lite TV roll i en serie som ska visas till hösten. Nej jag skämtar inte!! Jag är fullt allvarlig. Massor med beröm, fick grön jäkligt med beröm av huvudkaraktären. Yapp, mission completed.
"Va fan, när du sa till mig om mobilen... jag ville bara bli av med den! SNYGGT!"
Mjorå, jag har hört det förrut. Jag har pondus. Men bara när jag vill....
