Liten blir stor.
Blir man någonsin vuxen? Vad definerar ordet vuxen? Vad exakt är det som gör att man ska bli vuxen? MÅSTE man bli vuxen?
Jag är inte vuxen. Misstänker att jag är hyfsat omogen för min ålder. Vis av erfarenhet stämmer inte riktigt in på mig som person. Visst kan jag komma med kloka ord, men dom är inte många.
Men på något sätt har jag ändå lyckats få 4 döttrar, även kallade Monster. Jag och min gubbe har varit föräldrar i 20 år. Gråtit, skrattat, våndats, oroats.
Har ni någon aning om hur många blöjbyten det hann bli under dom första 8 åren? Dom liksom avbytte varandra. Det är 2 år mellan de tre första och tre år mellan de två yngsta. Sedn får ni räkna själva.
Men nu har alltså vårat första Monster fyllt 20 år. Hon har lämnat tonåren, och är nu en ung självständig kvinna. Visserligen bor hon hemma, för det är ju SÅ lätt att hitta bostad idag.
Hon har pojkvän. Hon har jobb. Det enda som behövs är en lägenhet.
Rent krasst behöver hon inte mamma och pappa längre.
Oavsett vad. Oavsett vad som händer och sker. Så kommer hon alltid att vara vårat lilla Monster. Vårat förstfödda Monsterhjärta!
En bestämd ung dam, som är en aning för tjurskallig för sitt eget bästa många gånger. Känslorna lyser igenom, spelar ingen roll om det är lycka, sorg eller ilska. Hon har aldrig dolt något. Hon talar om vad hon tycker.
Jag och Gubben har fått fyra starka tjejer. Fyra helt olika personligheter. Och jag älskar dom alla precis lika mycket!
Ungskrällen! Vad skulle jag göra utan er?
