Höst, sol, regn.
Vädret kan förmodligen inte bli mer varierat än vad det är just nu. Höststormar som blandas med sol, regn och jag vet inte vad.
Jag filosoferar fortfarande över vad jag vill med livet. Egentligen tror jag att jag vet vad jag vill, men jag vet inte i vilken form. Eller hur jag ska ta mig dit. Kort sagt har jag lite planering och research framför mig att göra.
Tänkar att jag fortfarande är under 50 strecket, ska jag få till en förändring så är det nu. Jag säger inte att det är försent när jag fyllt 50, men jag tror att det kan bli svårare att ge sig in i något nytt. Bara en tanke.
Människor är vanevarelser. Vi har en trygghet när vi VET hur saker ska vara eller kommer att vara. Att ge sig in i något nytt är inte det lättaste, och med åldern så behöver vi den tryggheten mer och mer.
Det finns massor som jag vill göra. Och jag hoppas kunna göra en del av det. För att inte tala om alla drömmar som jag har. Dels för mig själv, men även för mig och Gubben tillsammans. För våra barn har jag nu "bara" en önskan, att dom ska lyckas och bli starka självständiga individer med egna drömmar och mål. Att dom ska lyckas med det dom ger sig in på.
Denna tid på året är det ännu viktigare för mig att drömma. Höst för mig är en rejäl svacka i livet. I kontrast till att jag faktiskt älskar hösten. En kontrast som kanske egentligen inte går ihop.
Moder Natur är som vackrast just nu, speciellt när solen skiner. Men mörker och kyla är inte det lättaste att handskas med. Vi förbereder oss inför vintern. Allt går in i en dvala.
En sida av mig vill fortfarande flytta norr. Kontrasterna är så mycket större i årstiderna än vad dom är i mellan Sverige.
Men jag vet att jag itne får mer mig Gubben dit.
MIN dröm är ett litet rött hus i skogen, nära till vattnet. Lagom mycket mark för att ha tre eller fyra shettisar. Shetlandsponnyer är fantastiska små djur. Deras ego är så mycket större än kroppen. Dom är inte ett dugg bekymrade över att vara små, dom kompenserar storleken med attityd.
Samtidigt som jag hart drömmen att ha en liten plåtis som jag och Gubben kan på i året runt. Men då kan jag inte ha små shettisar. Fördelen med en plåtis är möjigheten att se så mycket mer av världen, se världen för vad den är.

Älskade lilla ponny.
Sagobokens Bombur.
Sagobokens Bombur.
Återigen så får vi se vad vägarna leder mig. Men jag kan inte passivt vänta på vad som kommer att hända, någonstans måste jag ta ett aktivt beslut. Våga ta första steget.
Men jag är lite vilsen, fortfarande.