lisajalmefors.blogg.se

Det är egentligen en ganska bra fråga. En stor fråga. 

Känslor är en av grunderna till att vi människor lever. Rättare sagt så är det känslor som styr väldigt mycket av det vi gör, och inte gör. 

 

Kan tycka att vi styrs lite för mycket av känslor många gånger. Att vi har en tendens att överanalysera en känsla, kanske till och med överreagera. Men jag tror samtidigt att det liksom är människans natur att fungera på det sättet. 
Känslorna i sig är förmodligen inte bekymmret, utan det fanktum att vi tänker. Vi tänker alldeles för mycket. Kanske att vi hade fungerat bättre om vi endast hade känslorna som styrde det vi gör. Jag vet inte.

 

Men djur styrs helt av känslorna. 
Rädd = Fly
Trött = Sova/vila
Hungrig = Äta

Deras känslor handlar helt och hållet om överlevnad. Det gör det kanske för vår del också, handlar om överlevnad. Problemet är att vi blandar in å mycket i känslorna att vi till slut inte vet vad vi känner, vilket i in tur kan leda till ångest. 

Rädd = Varför? Vad gör jag nu? Ska jag fly? Måste jag gömma mig? Är jag verkligen rädd? Kommer jag att dö?
Trött = Borde jag sova? Räcker det med att vila? Varför är jag trött? Är jag verkligen trött? Hur länge kan jag sova? 
Hungrig = Vad ska jag äta? Har inget hemma, måste handla? Vad ska jag handla? Måste jag äta? Vad kan jag äta? Räcker det med en smörgås?

 

Ni hänger med?
Människor har en tendens att krångla till saker och ting. Ganska mycket, vilket i sin tur leder till en del onödiga problem. Kan jag tycka.

 

Jag vet att autism är genetiskt. Jag är den sista att ifrågasätta det. Men frågan är också hur mycket som våra känslor och tankar styr?
Tror jag måste klura lite på denna fråga och mitt svar innan jag ger mig in det. Tror inte jag kan sätta ord på det just nu. För det är en ganska komplex tanke. Det sista jag vill göra är att på något sätt negligera problematiken. Vi lever med det, så jag vet precis vilka utamaningar det ger föräldrarna. Det finns inget över huvutaget som heter "bara att".

 

Vips är vi tillbaka i det faktum att vi människor tänker mycket. Vi tar inte bara våra egna känslor i beaktning, många gånger (långt ifrån alltid) värderar vi in andras eventuella känslor i det vi själva känner. 

 

Enkelt? Nopp, har jag aldrig påstått.